Mina tankar för dagen

 

BEHOV AV ANDLIG STYRKETRÄNING

 

Hur länge ska det pågå? Eller rättare sagt – hur ska vi stå ut med att inte veta det? Att inte få svar på den mest grundläggande frågan. För mig gick första veckan bra, jag anpassade mig snabbt till inställda möten och avbokade resor. Vi har familjen utspridd i Europa och många har det svårare än vi. Hur sysselsätter man barnen när skolorna är stängda och det är utegångsförbud som t ex i Paris och nu också i London? Hur lätt är det inte att bli rastlös som instängd?

Kanske är det så att insikten om krisen har börjat sjunka in och att vi är på väg in i krisens nästa fas. Att det är nu som vi börjar reagera på det som kom som en chock för de flesta av oss. Nu kommer känslorna, oron inför ovissheten, vrede och förtvivlan, otåligheten och ledan. Hur ska det bli och vad ska vi tro?

Jag tror att det viktigaste just nu är att försöka stå emot paniken. Rädsla är en kraft som urholkar själen och försvagar oss. Jag tror det är extra viktigt att inte sprida rädsla eftersom den försvagar också den gemensamma motståndskraften som vi behöver för att uthärda ovissheten framöver.

En god vän till mig påminde om Stig Dagermans dikt där han skriver:

 

”Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ

Endast en sak kan du göra, en annan människa väl

och detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler…”

 

Det är en andlig visdom att omsorgen om andra också hjälper oss själva att må bättre. Jag mötte en granne häromdagen som sa att hon tycker krisen har visat det finaste hos människor hon känner. Att vi bryr oss om varandra på ett nytt sätt. Vi stod i solen och krokusen blommade på sluttningen bredvid oss. Efteråt märkte jag att det korta samtalet hade fyllt mig med hopp.

Det handlar inte om att förneka krisen utan om hur vi kan leva med stundens allvar på bästa möjliga sätt. Jag tror att en sak många av oss skulle behöva är andlig styrketräning.

Det finns många sätt att medvetet öva uthållighet och sinnesfrid. Ett sätt är att hämta kraft i tyst meditation, andra använder rörelsemeditationer eller andra övningar som ger tillgång till inre, andliga förmågor som alla människor i grunden har – men kanske inte odlar eller använder sig av.

 

Tålamod, trofasthet och självbehärskning är några av de så kallade andliga frukterna. Andra exempel är glädje, frid och ödmjukhet och det var nog det som min granne förmedlade genom att inte sprida rädsla och viruspanik. Utan hopp!

 

Just detta att behålla värdigheten mitt i det svåra är att bjuda krisen motstånd. Och då kan vi kanske också ta nästa steg och börja bearbeta krisens följder.

Att, som det heter i kyrkan just nu, inte bara ställa in – utan ställa om.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med ledord som mod, mognad och strategisk professionalism tecknar författarna, Iréne Lind Nilsson och Lisbeth Gustafsson, bilden av ett optimalt ledarskap i en turbulent värld.

Öppen och ärlig kommunikation skapar tillit och mening i förändringsprocessen.  Det förutsätter känslomässig mognad hos ledaren – den som ska driva förändring i det yttre måste kunna hantera osäkerhet i sitt inre.

I boken får läsaren också en översikt över fallgropar i förändringsarbeten, en historisk tillbakablick på ledarrollen - är det så att varje tid och situation kräver sitt eget ledarskap?

En inblick ges också i sambandet mellan omvärldsförändringar, organisatoriska förutsättningar och ledarskapets kärna.

 

 

 

(Tankar för dagen våren 2020)

 

 

epost: lisbeth@transverba.com

telefon: 070 6517898

 

 

© TransVerba AB 2021